Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.  Related Paintings of georg engelhardt schroder :. | fodelsedagshyacinten | Anne Hyde | Portrait of Adolf Frederick, King of Sweden (1710-1771) in coronation robes | vill berrskapet kopa julapplen | Sexy body, female nudes, classical nudes 115 |
Related Artists:
Jean Delville
Belgian Symbolist Painter, 1867-1953 Belgian painter, decorative artist and writer. He studied at the Academie Royale des Beaux-Arts, Brussels, with Jean-Franeois Portaels and the Belgian painter Joseph Stallaert (1825-1903). Among his fellow students were Eugene Laermans, Victor Rousseau and Victor Horta. From 1887 he exhibited at L Essor, where in 1888 Mother (untraced), which depicts a woman writhing in labour, caused a scandal. Although his drawings of the metallurgists working in the Cockerill factories near Charleroi were naturalistic, from 1887 he veered towards Symbolism: the drawing of Tristan and Isolde (1887; Brussels, Musees Royaux B.-A.), in its lyrical fusion of the two bodies, reveals the influence of Richard Wagner. Circle of the Passions (1889), inspired by Dante Alighieri Divina commedia, was burnt c. 1914; only drawings remain (Brussels, Musees Royaux B.-A.). Jef Lambeaux copied it for his relief Human Passions (1890-1900; Brussels, Parc Cinquantenaire). Delville became associated with Josephin Peladan, went to live in Paris and exhibited at the Salons de la Rose+Croix, created there by Peladan (1892-5). A devoted disciple of Peladan, he had his tragedies performed in Brussels and in 1895 painted his portrait (untraced). He exhibited Dead Orpheus (1893; Brussels, Gillion-Crowet priv. col.), an idealized head, floating on his lyre towards reincarnation, and Angel of Splendour (1894; Brussels, Gillion-Crowet priv. col.), a painting of great subtlety.
SCHRIECK, Otto Marseus van
Dutch Baroque Era Painter, 1619-1678 Dutch painter. According to Houbraken, he travelled to Italy and stayed in Rome and Florence with the painters Matthias Withoos and Willem van Aelst, the latter his pupil at the time. Among his patrons were Ferdinando II de' Medici, Grand Duke of Tuscany (reg 1621-70). Van Hoogstraten claimed that he met van Schrieck in Rome as late as 1652. In Rome, van Schrieck was a member of the Schildersbent. About 1657 he returned with van Aelst to Amsterdam, where he had a small property and got married on 25 April 1664. An inventory of the contents of his house was made in July 1678, shortly after his death, in which more than 300 paintings are listed. Besides his own paintings, there were works by Cornelis van Poelenburch, Simon de Vlieger, Ludolf Bakhuizen, Jan Wijnants, Lucas van Leyden
Alexandre Gabriel Decamps
French Romantic Painter, 1803-1860. Studied under Abel de Pujol. Specializes in Orientalism. Studied under Abel de Pujol. Specializes in Orientalism. French genre and historical painter, engraver, and lithographer. First known for his caricatures and illustrations, he turned to painting in thick impasto and strong color. One of his richest sources was the Middle East, which he depicted in vivid detail.